you might think i’m crazy.

jag önskar att jag vågade skriva om allting jag tänker på här. självanalyser och funderingar och iakttagelser. men der är såklart svårt. jag är inte helt förtjust i att folk har för stor inblick i mitt liv, samtidigt som jag inte har något alls emot att berätta för den som frågar och framförallt för de som jag vill ska veta. såklart. jaja.

denna veckan kan sammanfattas som ganska skakig. i måndags ringde de från sjukhuset och sa att mina prover jag lämnat tidigare på dagen var sämre igen. som i för dåligt blodvärde och för få vita blodkroppar. vilket såklart skapar oro. i tisdags grinade jag en timma hos psykologen (det är ju ett framsteg såklart men ändå jobbigt) och sen pajade en dator på jobbet plus att larmet gick när jag skulle stänga butiken. inte-så-pepp. på onsdagen hade jag ett inplanerat möte som jag verkligen sett fram emot och som inte blev av. satt i nästan 2 h på ett cafe och väntade helt i onödan; för att när jag väl gav upp och åkte hem få ett telefonsamtal som inte var helt rättvist. inte riktigt rätt läge. var så jävla astrött och ledsen på kvällen. tur att jag var ledig igår och spenderade halva dagen med världens bästa lax, eftersom det hjälper mot det mesta, iaf för stunden!

idag har jag haft familjehäng med erik, spättan och puman. helt perfekt. ska strax sova eftersom jag jobbar helg denna v. avslutar med veckans två bästa låtar.

det här är på riktigt en av de bästa låtar jag hört i år. helt fantastisk.

och den här låten som anna spelade upp för mig utanför strand förra fredagen. en av mina finaste kvällar på länge! den har varit en ljus tanke hela den här annars så jobbiga veckan. det var verkligen en så himla bra utgång. division of laura lee spelade. scott, anna o jag stod längst fram. erik var där och bäst. bra musik. bra häng. bra samtal! (och jag o anna fick visa leg i dörren? haha.) lyssna och njut, vänner!